Redan som liten försökte jag få matte att fatta... ; )
Ja, trots att det har blivit mörkare många timmar om dagen har jag inte tid att blogga... Jag ber om ursäkt. Jag mår bra är pigg ich kry, men mat, vad ska man me det till??? Jag äter lite då och då när jag verkligen är hungrig, det duger tycker jag. Jag brukar ge bort maten till katterna ibland, det gör mej ingenting. Fast matte säger att jag inte får göra det! Jag tränar spår, vänatr på att jag ska få gå ett öppenklass- prov. Det är ju dock lite svårare, jag går helst på de färska lukterna... Imorgon ska jag rönta mej, säger matte, vad nu det kan innebära. Kan berätta om ett litet äventyr jag hade häromdagen:
Jag och matte åkte till människomorfar på måndag morgon för det gick ju inte gå promenad i storm och piskande regn!!!! Huh!!! Vi stannade inne ett par timmar hos morfar, och sen när det hade bedarrat med vädret tyckte jag att det var såå skönt att få komma komma ut och lukta på lite nya, goa dofter nere i samhället, så jag passade på (snabb va jag, det ska ni veta) att gå en egen promenad. Efter en stund och ca 500 m längre bort tyckte jag mej höra matte ropa, men tänkte att jag ska bara lukta liite till här, sen kommer jag! Lovar! Barnen på skolan va ju ute också... Hann inte lukta så värst länge, förrän jag hör en biltuta, och ut kommer matte ur bilen och ser inte såå glaad ut. Jaha, in i bilen, hörde att matte grumlade fula ord där fram och hade en ansiktsfärg som inte stämde med normal... Så va det lilla äventyret slut!
Snygga jag!
Bamse och jag. Varför titta åt kameran......
Kom igen nu då, Bamse! Häng på!
Haha, jag hann först!
Still in the lead! Men så är ju Bamse äldre än mej oxå...
