Foton från Västerås!

Om ni inte redan har sett dem så kommer här bilder på vackra mej! Ett stort tack till Tina som ställer upp mej såå fiint!!! Men är man proffs så är man ju... (nu menar jag Tina) Jag håller däremot på att träna på att bli proffs. Idag har jag lekt med Bamse, han kom hem till mej för en gångs skull. Vi har sprungit som galningar, för att sedan vila en stund, och sen springa som galningar igen!

Nationell utställning Västerås.

Söndagen den 20 april var jag och matte till Västerås på utställning. Först fattade jag ingenting, upp tidigt som sjutton.....ville inte äta mat så tidigt eller knappt ens följa med till bilen. Väl där träffade vi ett helt gäng! Mina systrar DeeSibel, DeLeya & Din Dimra (Aissa). Pappa Lex och Maddox och så alla människor! Det var läskigt att gå in på golvet i den stora hallen vi var i. Det var halkigt och otäckt. Samma sak när vi skulle springa, jag såg nog ut som en livrädd räv eller nåt. Vi fick inga placeringar, men vi gjorde en helt OK insats tycker både jag och matte! Nu tränar vi som galningar inför nästa!!

Jag har börjat en spårkurs, det går också bra, men jag har lite för bråttom ibland, så nu ska vi träna med mycket vinklar till nästa gång.

Min kritik från utställningen. Domare Schell Kresten från Danmark.

"Prima huvud och uttryck, bra hals, utmärkt överlinje, accept utvecklad bröstkorg, moderat vinklad bak. Utmärkt ridge and crown. Bra frontrörelser, ngt bunden i sina bakbensrörelser, önskar mer drive bak."

Gå gärna in på www.karanga.se eller www.ridgebacks.se och kolla bilder!!!

Datorer....

...är bra när de fungerar! Min krånglar, och tänk vad frustrerad man kan bli!!

Jag väntar på farbror Jonas, att han ska komma och fixa den, men han har inte synts till...:-)

Sen måste vi gratulera min syster Vimla som numera kan titulera sig Svensk Viltspårs Champion! GRATTIS, GRATTIS!!!

Jaha...har lite svårt att komma på nåt bra att rapportera. Jag har varit ganska rastlös de senaste dagarna, det är något ganska gott i luften... typ löptik!! Sen så har jag börjat vidga vyerna ännu lite mer än sist jag skrev om det... Om vi är ute , så passar jag på de små sekunderna som inte matte eller husse ser mej! Då tar jag en tripp på vägen till den lite större vägen. Det är ju så oskyldigt, jag ska ju bara kolla lite. Vi brukar ju gå där nästan jämt ändå, så det kan ju inte vara så farligt, tänker jag. Så tänker tydligen inte inte matte och husse, för när de ser mej lomma iväg, ropar de alltid tillbaka mej! Suck...

(Inlägg från matte: Det är SÅÅ svårt att skifta från rosenrasande jagande hundägare, till en överlycklig, glad och berömmande hundägare i en sån situation)

Idag var vi till grushålan igen och gick en bit genom skogen så vi kom till en badplats. Där fanns en konstig sak som jag morrade på en stund innan jag vågade mej fram.