Jaha...har lite svårt att komma på nåt bra att rapportera. Jag har varit ganska rastlös de senaste dagarna, det är något ganska gott i luften... typ löptik!! Sen så har jag börjat vidga vyerna ännu lite mer än sist jag skrev om det... Om vi är ute , så passar jag på de små sekunderna som inte matte eller husse ser mej! Då tar jag en tripp på vägen till den lite större vägen. Det är ju så oskyldigt, jag ska ju bara kolla lite. Vi brukar ju gå där nästan jämt ändå, så det kan ju inte vara så farligt, tänker jag. Så tänker tydligen inte inte matte och husse, för när de ser mej lomma iväg, ropar de alltid tillbaka mej! Suck...

(Inlägg från matte: Det är SÅÅ svårt att skifta från rosenrasande jagande hundägare, till en överlycklig, glad och berömmande hundägare i en sån situation)

Idag var vi till grushålan igen och gick en bit genom skogen så vi kom till en badplats. Där fanns en konstig sak som jag morrade på en stund innan jag vågade mej fram.